Torsdag. Knatade runt i Växjö hela dagen med min kära syster. Vilken lycka att hänga in sex nya plagg i garderoben. Det var på tiden. Ibland får man bli löjligt lycklig för sådana ganska obetydliga materiella ting. Rullade fram på stan en timme innan vi åkte hem. Morotskakan på Waynes Coffee är minst sagt maffig. På hemvägen körde inte bara tio bilar utan även en lastbil om oss. Då! Då kör man sakta. Slutsats: en mycket bra dag.

Fick ett smärre nervsammanbrott på min mobil just precis. Försökte lägga in bilder på hur jag jag vill att min hårfärg ska bli efter frisörbesöket idag och minneskortet vägrade sammarbeta. Stackarn sjunger nog på sin sista vers. Han har varit en trogen kompanjon i 3,5 år. Trots att jag tappat honom i stengolv och blött ner honom har han aldrig klagat. Dock ska jag inte göra mig av med honom förrän han trillat av pinn på riktigt. Kommer bli ett sorgligt avsked och ett lite läskigt sådant. Alla som har nyare telefoner verkar ha något sorts problem med dem. Har ingen lust att lägga ner ett par tusenlappar på något som inte håller.

Nu ska jag fixa lite käk sen göra mig iordning. Måste ner och kolla om cykelskrället står kvar också..

Ibland stöter man på människor som redan innan de försökt har bestämt sig för att de inte klarar av att göra det som behövs göras för att tillexempel uppnå ett mål. Eller som mannen vi hade i vår jobbgaranti grupp idag (ja, det har dragit igång igen efter branden..). Fredrik som föreläste frågade några i gruppen vilka förväntningar de haft på verksamheten innan de kommit dit. De flesta sa att det var jobbigt att gå upp och lite halvtradigt typ. Men mannen jag syftar på sa direkt; jag har gjort sånt här innan, jag behöver det inte och jag vet att jag inte kommer få ut något av detta. I slutet av dagen skulle vi tävla mot varandra så som i parlamentet när man får frågor men inte får svara ja eller nej. När turen kom till mannen sa han både ja och nej direkt för att slippa vara med.

Jag tycker det är så himla synd att vissa människor är sådär. Visst hade jag säkert också varit deppig om jag som vuxen över 40 suttit på en jobbgaranti med 99% ungdomar. Men jag hade inte betett mig som ett barn och tjurat som mannen i fråga gjorde. Jag hade tagit tillfälle i akt att lära mig något nytt. För hur mycket man än kan, så kan man alltid lära sig något nytt. Det finns alltid människor som ser på saker och ting på ett annat sätt än man själv gör och sådana människor kan man bli inspirerade av. Fredrik sa ungefär följande; jag kommer inte kunna hjälpa dig, du kommer inte att få ut något av det här eftersom att du har den inställningen och jag kommer att fokusera på de andra i gruppen som är mottagliga. Jag tycker han har helt rätt även om mannen hade dragit nytta och säkert mått bättre av att få lite extra hjälp med intställningen. Men man kan inte hjälpa folk som ingen hjälp vill ha. Jag hoppas mannen ändrar inställning under resans gång. Det hade varit så kul att se.

Hade förresten ett litet missöde när jag skulle hoppa på cykeln och trampa hem efter dagens slut. Låsfanskapet vägrade att gå upp och efter ca 15 minuters slitande och nästan knäckande av nyckeln gav jag upp och gick hem i duggregnet. Arg som ett jäkla bi. Bäst att cykeln står kvar imon. Hel och fin. Nu ska jag avsluta innan det här blir en hel uppsats. Natti.

Jag har lärt mig väldigt mycket om vår värld de senaste dagarna. Vilken sjuk sådan vi lever i. Det är hemskt att se vad människor gör med en sådan helt underbart vacker planet. Och vad människor gör mot varandra. Hur skruvat allt egentligen är. Hur folk får slita för att vi i väst ska ha det som vi har det. Dessa dagar har öppnat ögonen på mig och det jag ser så klart nu, det gillar jag inte det minsta!

Är det verkligen yttepytte snöflingor jag ser dingla ner från himmeln idag? Det verkar så. Lite komiskt att jag lyssnade på julmusik igår. Jag gör så varje år, börjar förtidigt och när julen väl kommer är jag helt trött på den. Jag skyller på alla affärer som börjar pynta alldeles för tidigt. På maxi hade de ju adventljusstakar uppe redan innan oktober passerat. Det är lite väl?

Förresten så är det en vecka sedan jag såg This is it, filmen om Michael Jacksons sista koncert. Kändes som att jag rös mig igenom hela filmen. Inte pga. koncertupplevelsen (det var bara repetitonerna), utan för att Michael som person verkade vara så otrolig ödmjuk när han arbetade. En händelse minns jag speciellt. Michael hade problem att höra ljudet i hörselsnäckan men istället för att klaga på den och de som skötte volymen (som många andra kändisar hade gjort) så bad han om ursäkt och sa att det var lite svårt för honom eftersom han växt upp utan sådan och att han försökte anpassa sig. När någon sa att de älskade honom var han snabb med att svara I love you too. Vilken människa.

Det är otroligt sorgligt vad media gjort mot honom med alla anklagelser osv. Jag tror absolut inte att han gjorde något ont mot barn. Jag tror han ville ta igen det han själv missat då han inte hade en riktig barndom. Detta har media vinklat till något helt annat. Michael var en man med otroligt mycket kärlek att ge. Jag har dåligt samvete över att jag inte uppskattade honom hälften så mycket som han förtjänade när han var vid liv!

Måndagmorgon. Är väldigt trött och seg, antagligen för att det varit full fart hela helgen. I fredags testade vi ett nytt uteställe i Karlshamn, Club mingel. Tyckte inte det var så mycket att hänga i granen men det kanske blir bättre när de öppnar dansgolvet. Hur som helst var det en bra kväll. I lördags spenderade jag kvällen på min syster Emma och hennes pojkvän Billys släktfest. Det bjöds på massa gott att äta, livemusik och dans. Kul att träffa alla, både min släkt och Billys. Dessutom fick jag hålla en bebis, så pluttig och söt.

När någon kollar på bilder man fotat och man väntar på en reaktion känns det ungefär som när man gick i skolan och lämnat in en uppsats. De där dagarna man går och väntar på att få veta vilket betyg man får. En del i Emmas present var framkallning av några bilder jag tog på henne dvs. fritt fram för gästerna att kika och bedömma. Nervöst men roligt :)

Vilken fin söndag jag haft. Trots det deprimerande vädret. Jag och min fina har kurat ihop oss i soffan, tänt ljus, lyssnat på musik från en underbar radiokanal med enbart pianomusik (grymt underskattad musikform) och rensat bland gamla bilder på en hårddisk. Tänk vad tiden går fort och hur mycket man utvecklas med den. Ska verkligen bli kul att se vart man hamnar tillslut egentligen. Just precis åt vi glass med varma hallon, både gott och svalkande för en lite ömmande hals. Jag har också blivit färdig med att beställa en fotobok med studentbilder. Ser fram emot att ha den i min hand att blädda i.

Alltså, det händer inte allt för mycket spännande i mitt liv just nu. Jag är på jobbgarantin tre dagar i veckan, tränar och umgås när det finns tillfälle. Finns liksom inte så mycket att berätta. Spontanfotograferade min syster för ett par dagar sedan. Som testomgång kan man säga. Det var väl allt. Vi hörs när vi hörs, au revoir.

Har många bilder på brudarna som jag inte visat så jag bjuder på två såhär på kvällskvisten

Tredje veckan som deltagare i Folkuniversitetets arbetspolitiskaprogram (jag tror de kallar det så) har gått. Denna vecka har jag gjort en muntlig presentation och ett grupparbete. Dessutom ska man rapportera i ett mejlsystem varje dag vad man har gjort. Påminner om loggboksskrivning till projektarbetet. Trots att jag lär mig en hel del och att vissa "föreläsningar" är intressanta så måste jag säga att min och de andra deltagarnas situation är minst sagt orättvis. Av alla ungdomar som är arbetslösa är det bara vi 13  (tror vi är 13) som blivit satta i detta program. Och alla får samma ersättning.

Usch jag är bara gnällig för att jag vill ut och röra på mig i den stora vida världen, som Ida och Aleks, istället för att sitta vid en bänk tre dagar i veckan. Vad jag hade kunnat ge för att vara i deras skor nu. De verkar ha det helt underbart och jag är så glad för deras skull. Nej jag är tacksam för att jag har något att göra iaf. Känner att jag måste avsluta lite positivt :)

Som en av mina vänner skrev så har helgens tema varit avsked. I fredags var det fest för Amra som ska flytta till Götet. Var helt hes på morgonen dagen efter då kvällen till allra största del bjöd på gamla goa låtar och allsång till dessa. Den kvinnan har gett mig så många galna skratt genom åren så det är inte klokt. Ledsamt att tänka på att jag inte kommer få höra hennes galna historier lika ofta inom den närmaste framtiden..

Och igår var det dags igen. Fika för att vinka av Ida och Aleks som ska dra ut på världens resa. Hongkong, Australien och Bangkok ska de besöka. Jag är avundsjuk ja. De kommer ha så sjukt kul. Det är tur att de kommer hem i december igen så man inte dör av saknad!

Det är ingen hemlighet att jag är en flitig användare av Fujidirekt.se när det kommer till att framkalla bilder. I våras använde också jag och Anna oss av deras fotobok när vi gjorde vårt projektarbete - boken en sund livsstil. Nöjd tjej blev mycket sugen på att göra en egen fotobok med bilder från till exempel sommaren som gått. Därför passar följande erbjudande Blogga om fotoboken och få en gratis mycket bra. Kika in på deras hemsida för att läsa mer (fujidirekt.se/blogga). Fotoboken finns i olika storlekar med hårt eller mjukt omslag och man kan designa den helt i sin egen smak med hjälp av det busenkla programmet :)